Kulturpriset 2002

Titta gärna på ett bildkollage.

Eller varför inte på ett litet album med bilder på höns-gården med färggranna hönor och tupp och bökande grisar.

Åke och Lillemor har blivit det mänskliga nav som öns verksamhet rör sig kring. Det är t.ex. inte bara postgången, dikesrensningen eller underhållet av vägar och ångbåtsbrygga som gynnas av detta trevliga och kraftfulla par. De visar också i handling att man året runt kan leva rikt med enkla medel och hög kvalitet på en liten ö som vår. Även om den magra pinnmon inte alltid släpper ifrån sig gröda utan motstånd och lämpor - eller markernas bete sällan liknar Pampas hundra gröna mil - grymtar Petterssons grisar ändå vällustigt och de färgglada hönsen värper glatt rejäla, spänstiga och läckra förpackningar av proteiner och kolesterol och fåren håller rent i markerna.

När vintern kommer och elförsörjningen tidvis avbryts av vind- och snöfällen under kalla och mörka dygn och kontakten med fastlandet bara sker med helikopter, omvandlas Norröra till tyst glesbygd där det krävs goda krafter bara för att skotta fram gångvägen och att bära in brunnsvattnet och veden till spis och kaminer. Då känns det tryggt att veta att Åke och Lillemor finns där och via ett telefonsamtal kan stilla mångas oro om nedfallna träd och skadade fastigheter efter en oroande väderrapport. Och när sommarfolket åter tar i tu med sina täppor och behöver ett handtag eller två för att sätta upp en ny bod eller renovera en gammal finns också Åkes erfarenhet att luta sig mot. Många av oss lite klantiga stadsbor behöver verkligen någon att lita på när vi måste fixa våra fastigheter. Många har också tummarna lite för centralt placerade i handen för att inte behöva hjälp av någon som har dem mer naturligt på sina rätta platser.

Tack Åke och Lillemor för att ni flyttade hit och tog hand om djuren, växterna och barnen, och även hjälper oss lite valhänta stadsbor till rätta, när det behövs.