Astrid Lindgren berättelse börjar så här:
– Saltkråkan är en ö ytterst i havsbandet i Stockholms skärgård. Bortom Saltkråkan är öppna havet med kala kobbar och skär, där ingen bor mer än ejder och mås och annan sjöfågel. Men på Saltkråkan bor det människor. Inte många. På sin höjd tjugo stycken. Det vill säga om vintern. Om sommaren kommer där sommargäster…….
Sommaren 1963 förverkligades Astrid Lindgrens manuskript för TV – ”Vi på Saltkråkan”.
Hon hade sitt sommarhem i Furusund och byggde upp en fantasiö med ingredienser av allt som skärgården innehåller av frihet, skönhet och äventyr. Det var Artfilms producent Olle Nordemar och regissör Olle Hellbom som fann att Norröra och Söderöra bäst motsvarade idén om Saltkråkan som vår barndoms soliga skärgårdsparadis.
Astrid Lindgren valde skärgårdsmiljön som bakgrund för att roa och underhålla TV-publiken, men också för att visa svenska folket hur härligt skärgårdslivet kan vara när det ännu är något så när ursprungligt. För då pågick en stark förvandling. Ursprungsbefolkningen flyttar, deras gårdar blir sommarstugor, vägar och broar knyter öarna fastare samman med övriga landet.
Med filmens egen ångbåt – SALTKRÅKAN – kom man till ön. Den hette egentligen ”Valkyrian” och var byggd 1909 och skulle just huggas upp, men fick leva en extra härlig sommar tack vare inspelningsarbetet.
Filmfolket inrättade sig på Norröra – bodde på ”Panget”, klippte film i ”Stallet”, byggde studio i Kalle Rimdahls loge för diversehandeln, Melkerssons kök och vardagsrum. Och varje fredag kom veckans höjdpunkt – bastu hos Folke och Hildur Sjöblom. Dessutom kördes Kalle Anka filmer för de yngre och långfilm för de äldre ungdomarna på ön.
Utöver skådespelarna var 35 personer sysselsatta med filmen och lyckades som mest filma hela 42 scener på en dag, annars var 15 scener det som krävdes för att arbetet skulle hålla tiden. Varje dag producerades tre minuter färdig film av de 6 timmar och 15 minuter som de 13 avsnitten kom att ta i TV.
I TVs Aktuellt annonserade man i slutet av 1962 efter barn och fick 7 000 svar varav 4 000 testades och 150 fick provfilma. Bara just innan inspelningarna startade i februari fick de antagna veta sin lycka. Förarbetet tog nästan lika lång tid som att spela in filmen. Premiären var i januari 1964.
Men allt är inte från Norröra och Söderöra, utan filmarna sökte också upp mer välslipade klippmiljöer i ytterskärgården för att visa när skärgårdslivet är som allra ljuvligast.